Jag önskar att jag hade något fint, intressant och spännande att dela med mig av men för tillfället så finns det inte så mycket av den varan. Jag skulle väl i och för sig kunna skriva om min vecka, för jag har hunnit med en hel del men istället så ska jag ge min hjärna en paus. Den börjar nu så godnatt.

Fotbollen har mitt hjärta i ett sådant järngrepp att jag ibland har svårt att förstå det själv. Det är väl både på gott och ont det där men för tillfället gör det mest ont. Kan jag bara få hata livet ett tag och så glömmer vi copa del rey sen? Okej, bra.

Det är helg och det är fint trots att vädret i princip är så vidrigt det kan bli. Kyla är verkligen inte min grej men ändå så måste jag säga att det har varit en riktigt bra lördag som bland annat innehållit en mysig fika på stan med Louise. Nu ikväll så freestylade jag ihop en morotssoppa och den blev riktigt jävla god om jag får säga det själv!

Mina bebisar spelar ikväll, ännu ett jävla el clasico och jag har varit nervös hela dagen.

Recept på superenkla och toppengoda havregrynspannkakor finns här. Jag gjorde alltså de här till frukost åt familjen i söndags och pannkakor visade sig av någon anledning vara aningen mer populärt än stekt gröt.

Själv åt jag mina pannkakor med många fler goda tillbehör men eftersom min lillasyster sov så länge (typ till klockan 11.......) så fick hon nöja sig med lite päron och vindruvor som vi andra inte orkade, hon verkade dock ganska nöjd ändå.

Havregryn är bäst. Chokladbollar innehåller havregryn, müsli innehåller havregryn, en del bröd innehåller havregryn och sist men absolut inte minst sa innehåller havregrynsgröt havregryn. Inte en varken lång eller speciellt imponerande lista kan tyckas men det var de saker jag kunde komma på sådär på rak arm och gott är det. Jag åt stekt gröt till frukost förra helgen och det var jättejättejättegott. Stekt gröt är gröt som man steker som tjocka plättar och äter med festliga tillbehör som äpplemos, sylt, sirap eller bär. Min familj var inte lika exalterade som jag men det gjorde inte så mycket, mer stekt gröt för mig liksom. Testa stekt gröt, och helst imorgon. Idag blir det havregrynspannkakor! Godmorgon.

Snart börjar farandet som vi pratat så mycket om de senaste åren. Du vet, att kasta sig ut, testa något nytt, vara ensam, känna sig vettskrämd, leva livet och bli lycklig. Du tar det första steget och känner jag dig rätt så är du antagligen ganska stressad och nojig just nu. Mina ord kommer antagligen inte kunna lugna dig men jag vill ändå att du ska veta hur övertygad jag är om att du har valt rätt. Du gör något för dig själv för en gångs skull och du kommer lära dig så himla mycket och ha så jävla kul där uppe bland snön.

Bämstaste kompis, jag vet att du kommer ha det så jävla bra men ändå så kan jag inte låta bli att undra hur detta ska gå. Kommer vår gemensamma bämsthet fördubblas när vi befinner oss på olika håll? Det är vad jag tror för vi vet ju redan att bämstheten är konstant och är på topp oavsett om vi befinner oss i Grekland, Småland, Skåne, Frankrike, ja du fattar. Tele, skype och facebook är ju bra som tillfälliga struntpratskanaler, dock så är ju risken för bämsthets-over load när vi ses så klart ganska stor men det är ju ett senare problem.

En crêpe om dagen i Parre.

"De heter Alice!"

Fina små funkisar på Hultsfred.

En av de mindre vingliga bilderna.

En fin, glad och brun kompe!

Efter ett besök på godisflyget, även kallat himlen.

Tack kompis, för att du finns och står ut med mig. Vi ses snart (jag vet, inte jättesnart precis men ändå) och då får vi fanimej äta mazariner, dricka te och kaffe och snacka skit tills vi spricker, för det är nog det vi gör bäst.

Far val på ett tag min vän!

Jag tycker om mitt jobb så sinnessjukt jävla lite för tillfället och jag börjar undra hur länge till jag kommer kunna stå ut med skiten. Precis som allt annat så har det sina ljusa stunder och jag tjänar pengar, får mycket motion och jobberfarenhet men herrejävlar vad de argumenten känns obetydliga just nu. Jag blir inte uttråkad speciellt lätt men efter fem månader på jobbet så vet jag snart inte vart jag ska göra av den här känslan. Allt jag vill just nu är att säga upp mig, tömma mitt skåp, lämna in min nyckel och aldrig mer komma tillbaka. Hjärtat säger att jag måste göra det som får mig att må bra medan hjärnan säger att jag måste stå ut om jag vill komma härifrån. Vad vill jag? Vad gör jag? Vad känner jag? Vad tycker jag?

Trött och omotiverad? Utan tvekan.

Nu har jag släppt taget. Det där laget som jag i över tre år har kallat för mitt är sedan några veckor tillbaka inte längre mitt. Det där lilla laget som inte längre är speciellt litet har under tre år fått mig att skratta, gått mig på nerverna men framför allt ofta gjort mig så himla stolt. Det är häftigt att se hur så många olika personligheter kan rymmas i en och samma grupp, hur de trots att de bara är 13-14 år tar hand om varandra och accepterar varandra så som de gör. Jag har insett hur fäst jag hunnit bli vid dem och jag måste säga att jag saknar dem redan. Men nu är det kapitlet avslutat och trots att det känns sorgligt så vet jag att det är rätt för mig just nu. Jag bestämde mig för att göra en tårta som tack för allt och fick så många kramar och fina ord tillbaka. Tack, ni är bäst och jag kommer alltid vara ert största fan.

Det har varit en så fin helg på alla sätt och vis men just ikväll så känner jag mig som ett stort svart hål bestående av allmän opepp. Opepp på vädret. Opepp på jobb. Opepp på att musikhjälpen inte längre kan förgylla min vardag. Opepp på det faktum att julledigheten blir så minimal. Opepp på La Liga-uppehållet. Opepp på julklappar. Opepp på skatteverkets krångliga formuleringar. Opepp på allt som heter nyår. Opepp på min blogg. Missförstå mig inte nu, det är inte ett dugg synd om mig och det är jag fullt medveten om, jag är bara så väldigt, väldigt, väldigt opepp. Typ motsatsen till den här ett år gamla bilden:

Nu känner jag mig lite bättre, bakningsabstinensen har nästan lagt sig och likaså besvikelsen efter El Clasico. I lördags bakade jag en tårta till julavslutningen med laget och sen så blev det chokladtryfflar, marianne-kola, sockersalta kanelmandlar och knäckebröd i söndags. Ganska bra ändå.

Bilder på tårtan kommer någon annan gång.

och jag kommer med största sannolikhet bli världens tjockaste pensionär.