follow the signs to the things that trim my heart
Idag sprang jag en mil. Hur jävla badass är inte det på en skala?
GRATTIS GRATTIS GRATTIS
Ett stort jävla (lite för sent) grattis till dig min finaste kompe!
Jag hoppas att Beligen (och Parre och Amsterdam.... nejnej, jag är inte alls avundsjuk) behandlar dig som du förtjänar och att din födelsedag var mer än fantastisk! Nu ses vi snart och tills dess vill jag att du ska komma ihåg att du är bäst (titta på bilden liksom "NO HANDS, NO HAAAANDS!"). När du kommer hem åker vi raka vägen till willy's, eller hur?
känslosvall
Obeskrivlig lättnad, glädje och frihet. Nu har jag fan tagit körkort!
jag kan vara mer än nog för mig
Gårdagens känslor:
Jag började året med en lista bestående av tre punkter nu är det bara punkt nummer tre som fortfarande ligger framför mig, hänger över mig och gnager inom mig. Jag har lyckats beta av punkt nummer ett, att säga upp mig från jobbet och punkt nummer två, att klara körkortsteoriprovet men den sista och mest oroande är fortfarande kvar. Imorgon klockan 8.50 är det dags för uppkörning och jag vet inte vad jag känner. Jag tror inte att jag är nervös, det blir jag väldigt sällan, men det är jobbigt att bara vänta. Det är jobbigt att känna att ingenting jag gör nu kan hindra mig från att göra misstag imorgon när jag väl sitter där i bilen med uppkörarmänniskan bredvid mig. Jag vill så gärna ha de där körkortet men framför allt så vill jag verkligen inte misslyckas. Jag hatar besvikelse, speciellt när det är jag själv som är orsaken och nu är det bara jag, helt själv samtidigt som allt runt omkring spelar så oerhört stor roll. Vad är det för människa som kommer sitta bredvid mig? Vad är den på för humör? Är det mycket trafik? Många fotgängare eller oberäkneliga barn på cykel? Kommer det regna eller kanske vara jättedimmigt? Kommer jag glömma växla ned till ettan vid ett rödljus? Glömma bort en högerregelskorsning? Välja fel körfält eller få hjärnsläpp när jag ska parkera? Orosmålnet, gnaget i magen, all denna väntan. Nä fan, nu är jag redo och vill bara ha allt det här överstökat.
där livet är utan refränger känner jag igen mig
Livet maler på och för tillfället så befinner jag mig allt som oftast antingen i en körskolebil, på en postcykel eller med nästan i körkortsboken. Det är rätt mycket nu men jag skulle inte säga att jag är speciellt stressad egentligen, det är snarare en känsla som ligger och gnager och gör att jag aldrig riktigt kan slappna av. Så väldigt mycket måsten jämt och ständigt men tiden springer iväg och steg för steg så närmar jag mig allt, ett slut och en början. Nu får vi bara hoppas att allt går vägen.
Everyday I'm skyffeling
Idag gick jag ut en stund för att skotta bort lite äckelsnö och det hela slutade med att jag stod i trädgården med snöskyffeln och dansade och sjöng på Party rock anthem. Extremt fyndigt och outhärdligt roligt tyckte jag själv, familjen förstod ingenting... varför slösar jag min humor på dem egentligen? Jaja, man kan inte få allt men så länge Real Madrid vinner kvällens match så är jag mer än nöjd. Nu sitter jag här, iklädd dubbla lager fotbollströjor och ler åt alla de 10 poäng som med största sannolikhet snart skiljer mina bebisar från de där fjomparna från Barcelona!
nu har jag rensat ut
Gårdagen var en dag att minnas men samtidigt förträngas, det var upp som en sol och ned som en pannkaka. Ännu en inställd körlektion ledde till kaos i mitt annars så sansade huvud och jag panikgrät, snörvlade och svor i säkert en timme allt som allt. Men efter att senare på kvällen ha kört runt i Lunds alla rondeller i en och en halv timme så kändes det lite bättre och idag, två bra körlektioner senare så känner jag mig lugn igen och ännu mer fokuserad än tidigare. Jag ska ha det här jävla körkortet.
Motivation.
where I can run just as fast as I can
Det kan vara så himla fint att springa och för tillfället är det något som verkligen gör mig glad. Det kan var för att det är motion som inte har med jobbet att göra, det kan vara för att jag fått ett hurtbulle-infall eller så kan det vara för att jag är lite kär i mina nya löparskor. Fint är det i alla fall.
nu blev det som det blev
Tjosan hoppsan, jag blev lite trött på snurrorna där uppe och gjorde en ny liten tillfällig header. Vi får väl se när den väljer att ploppa upp och hur länge jag står ut med den. Goder natt.
all the small things
Jag brukar vara bra på att tänka positivt, bra på att hitta något fint att hålla fast vid när saker och ting tar emot men just den här tiden på året är alltid lite av en utmaning på den fronten. När allt känns så här kallt, mörkt och enformigt så är det lite extra viktigt att lyfta fram alla de där små sakerna som lyser upp vardagen och det tänkte jag göra här. Från och med nu kommer jag börja använda min kamera mer och fylla denna lilla blogg-hålan med saker som på olika sätt gör mig glad. Det kommer bli tiptop det här!
gör dig redo för färd, för jag tror att vingarna bär
Idag blev jag plötsligt lite trött på mitt mörka lilla rum, trött på att se den där dörren stå på glänt i andra änden av rummet, inom räckhåll men ändå ganska så väldigt långt bort. Det kändes på något sätt så onödigt att bara låta dörren stå sådär lite på glänt när jag så desperat behöver ljuset på andra sidan och ändå vet att den inom en snar framtid kommer vara helt vidöppen. Ikväll bestämde jag mig, nu kan jag se och nästan röra det som är på andra sidan och den 1 april klockan 05.45 tar jag steget över tröskeln.
godisimprovisation
Jobbigt läge i söndags när jag plötsligt blev så sinnessjukt sugen på naturgodis samtidigt som jag vägrade lämna huset och ge mig ut i kylan. De två godaste sorterna tycker jag är chokladmandlarna med kanel och kokoschokladen och som om av en slump så hade vi choklad, mandlar och kokos hemma så jag slängde ihop några egna varianter.
Chokladmandlar med kanel och havssalt
Jag smälte chokladen (mörk blockchoklad och några rutor geisha) över vattenbad och rörde ned mandlar. Sen så hällde jag ut allt på ett bakplåtspapper, strödde över flingsalt och en massa kanel och ställde in det i kylen. När chokladen stelnat så är det bara att hacka eller bryta chokladen i lagom stora bitar.
Vita havre- och kokostoppar
Här började jag med att rosta havregryn och kokos med lite salt i en torr stekpanna tills de fått färg. Sen smälte jag vit choklad och rörde ihop allt innan jag klickade ut smeten på bakplåtspapper.
Överdrivet gott!
I’ve been told I was born to endure this kind of weather
Planen för dagen var att undvika allt som är kallt och då är ju köket en ganska bra plats att befinna sig på. Nu är frysen full av saffransbullar med vanilj!
a little glimpse of nothingness
Jag önskar att jag hade något fint, intressant och spännande att dela med mig av men för tillfället så finns det inte så mycket av den varan. Jag skulle väl i och för sig kunna skriva om min vecka, för jag har hunnit med en hel del men istället så ska jag ge min hjärna en paus. Den börjar nu så godnatt.
let it go
Fotbollen har mitt hjärta i ett sådant järngrepp att jag ibland har svårt att förstå det själv. Det är väl både på gott och ont det där men för tillfället gör det mest ont. Kan jag bara få hata livet ett tag och så glömmer vi copa del rey sen? Okej, bra.
